Intryck & Uttryck

2014-07-04

Häromsistens var vi på boksläpp, som man säger, på antikvariat Hundörat i Stockholm. Det var, som sig bör, trångt och lite nördigt och överfullt av mer eller mindre hundörade böcker.

Det var Tragus förlag som gav ut Dorothy L. Sayers studier i Sherlock Holmes, för första gången på svenska, översatta av Per Olaisen. Boken presenterades, som sig bör, av den svenska sherlockianismens Grand Old Man, Ted Bergman.

En annan bok, aldrig tidigare utgiven på svenska, som Tragus också lanserade var Åke Holmbergs pjäs Ture Sventon i guldgrävarens hus. Vi hade i och för sig läst den i manusform tidigare i samband med att vi skrev vår kultbok (i begränsade kretsar) ”Använd bara pitolerna i nödfall!” – en bok om Ture Sventon (Jury förlag, 1999) och det var väl därför vi hade äran att bli inbjudna.

Den kände bokförläggaren, författaren och översättaren Jonas Ellerström presenterade boken och därvid sa han något mycket betänkansvärt (jag citerar ur minnet och hoppas att jag gör det korrekt): han kallade den för en ”nästan undgänglig bok”. (Ja, det är rätt uppfattat – han sa inte en ”nästan oundgänglig bok” som de flesta andra som lanserar en bok skulle säga.

Detta skärper ju fokus oerhört. Helt plötsligt börjar man reflektera över böcker och läsning och finner, paradoxalt nog, att de böcker i ens bibliotek som man skulle kunna klassificera som ”nästan undgängliga” är de som är verkligt oundgängliga för en, medan de böcker som lanserats som ”oundgängliga” sjunkit undan i den glömska som varje välfylld bokhylla erbjuder.

Boken som han presenterade ingår i något som Tragus kallar sin ”Marginalserie” och om man ser vad som hittills kommit ut där så handlar det verkligen i många fall om böcker ”i marginalen”, till synes undgängliga, men i praktiken oundgängliga, till exempel den gamle kultskalden Paul Anderssons dikter, Gunnar Hardings Blues for Jimmy och Jean Baudrillards Patafysik.

Det är väl så den verklige bokälskaren fungerar – han eller hon (jag vägrar ”hen”) slukar de böcker som allmänt betraktas som ”oundgängliga”, men det som tryfferar läsningen är de sparsmakade ”nästan undgängliga”.

Jag är tacksam mot Jonas Ellerström som gav mig denna plötsliga insikt.

KGF